Nio unga kvinnor tar plats i ett konstnärshus.
Ett hus med lång historia.
Vad händer sen?
Film I samarbete med Jenny Vinterqvist
Konstnärshuset, Smålandsgatan 7, Stockholm
När Helena Byström gör ett porträtt av Konstnärshuset missar hon inte en vacker detalj. Blicken, kamerans blick, sveper över konstfärdig golvparkett, över paneler och stuckaturer, takets reliefbårder, fresker och träsniderier, och över rummen med sina vackra proportioner. Vi ser hela husets historia. Vi tycker oss också se de förhoppningar som byggdes in i detta hus, som en plats för konsten. En fantasi från en tid då ett förbund av goda krafter skulle göra det möjligt för skönhet och god smak att råda. En underbar förhoppning att förvalta.
Helena Byström tar ofta i sin konst utgångspunkt i en plats – som en god arkitekt. Hon analyserar den, med utgångspunkt i det tomma rummet, den plats hon har tilldelats. Vad finns där redan och vad behöver tillföras? En smula sinnlighet kanske, som i de knollriga brunnslocken hon gjorde för kulturhuvudstadsåret i Stockholm, eller en krypande kvinna i upproriskt röd klänning, som i Oscars kyrka. Eller den stora vågen i Eriksdalsbadets mosaikvägg, som en pendang till bassängens lilla skyddade vatten där vi tryggt plaskar omkring. Och här: de unga starka kvinnorna, i Konstnärshuset, i verket Invasion. Vad vill de – vad kan de tillföra, kommer de att få synas? Unga kvinnor, i nattens mörker, i vinden, kylan. De frågar oss: Vad är det vi vill se i detta hus i framtiden – vem är det vi vill se? Hon får oss att ställa de frågorna.
Helena Byström talar i sin konst till synes om det kommande, det vackra, det nyss födda. Men alltid med en ton av förgängelse. Se upp! Under ytan finns detta. Om du inte ger akt. Vågen kan svepa dig med sig. Den vita klänningen kanske är en svepning. Mitt i livet finns ett drag av sorg. Ge akt, på det som inte syns. Nu har hon gjort ett verk för Konstnärshuset, ett hus som i över hundra år varit en plats för tongivande konstnärer att få visa sin konst i och där de ibland fått sitt genombrott. Namnen på dessa är många; Helmer Osslund, Vera Nilsson, Inge Schiöler, Evert Lundqvist, Staffan Hallström… Carl Larsson, vars unga kvinna alltid har mött oss på vägen upp i trapphuset, nu har hon fått sällskap. Konstnärshuset har varit ett hus där konstnärerna fått regera. Det gör de fortfarande. Men hur? Vad händer nu?
Eva Asp
Helena Byström 