När tvättkorgen är tom
Helena Byströms utställning är en del av projektet ARTefakt. Sundsvalls museum har bett tre konstnärer göra personliga urval ur museets föremålssamling och konstnärligt gestalta sina upplevelser av dessa föremål. Och ordet Artefakt betyder: ett av människan tillverkat föremål som givits en medveten form. Men det kan också handla om ett fel som smyger sig in…
Helena Byström har valt att lyfta fram detaljer från olika textila föremål, örngott med krusade band – ett bruk som för länge sedan gått ur tiden – och klänningar. Hon har avläst och fascinerats av vad de små detaljerna förmedlar. Den glädje man kan finna i dem har att göra med det nära livet, med ting vi bär närmast våra kroppar. Den handlar om sinnliga upplevelser, som är individuella och närmast inte kan beröras eller beskrivas. Den handlar om lakanens känsla mot kroppen, men också om tid, om handens minne, i de meterlånga tusentals stygnskapade snörmakerier och snörningar på klänningar, som själva är burna under tid, och som så småningom kommer att utplånas av tiden. Den handlar om det som ibland kallats (bortslösad) kvinnokraft, och om uppgifter som i sig är så tidsödande, ofta upprepande, att de kan förefalla tröstlösa. För de tar aldrig slut. När tvättkorgen är tom – vad händer då? Det går att jämföra med när disken är diskad, när de 40 pyttesmå skrubbade och kokade färskpotatisarna är uppätna, när strumporna är stoppade för andra gången och snart går sönder ändå eller när berget av gamla dagstidningar är genomläst. Uppgifter som kan förefalla meningslösa, men inte är meningslösa, eftersom de uppehåller själva livet. Och som ibland åtföljs av handlingar som bidrar med något slags skönhet, i sin förmenta onytta. Handlingar som blir del av en vardag, men som också är en protest mot samma vardag.
För i dem bor en glädje, ett egenvalt värde, värdet av att bära handsydda plagg i vilka många arbetsveckor ligger nedlagda, värdet i ett örngott som är så vitt att själva snön får skämmas. De blir en slags triumf över tingens sönderfall och ett uttryck för människans upphöjelse över själva trivialiteten. De är en slags små protesternas gestik, som just för att de är nästan omärkbara förmår rikta blicken till ett sammanhang där någons självbestämmande är begränsat. Örngottsbandens glada krusning som ett upprorstecken inför det omätbara arbete och den tid som nedlagts av kvinnor i ett slags kapital vars enda syfte är att förbrukas, inte förmeras.
Tvättkorgen blir aldrig tom. Det är just det som är livet.
Eva Asp, oberoende curator
Helena Byström 